Jag mår inte så bra för tillfället. Det är lika bra att erkänna det på en gång. Egentligen hade jag tänkt skriva en glad historia om något roligt samtidsfenomen jag observerat men det går bara inte. Jag har för mycket som tynger mitt sinne just för formulera något tankvärt om annat än min egen högst besvärliga situation, en av de värsta sakerna är jag kanske har drabbats av försvagad syn på grund av elakartade förändringar i gula fläcken. Men det absolut tyngsta som hänger över mig är ett tvådelat och ytterst elakartat problem. Till viss del har jag mig själv att skylla att det blev så här, så är det verkligen. Medan jag i andra avseende är relativt oskyldig. Jag förstår sammanfattningsvis inte hur saker och ting kunde spåra ur i den grad det har gjort det. Att så små tillsynes obetydliga saker kan visa sig få så stor för att inte säga (livs)-avgörande betydelse. Det övergår mer eller mindre mitt förstånd. Jag hade gjort så många saker annorlunda ifall jag bara vetat det jag vet nu. Fast det gäller förstås allting, det är väldigt lätt att vara efterklok.